"Mina första simtag"
Jag lärde mig simma relativt sent. När jag var liten brukade mina föräldrar ofta ta med mig och min bror till Öresjö, som låg utanför Trollhättan där jag är uppvuxen. Öresjö var ganska långgrunt och där kunde vi leka och bada utan att behöva simma. När vi sedan började åka till badhuset i första klass för att lära oss att simma, så hade jag vattenvana men kunde inte simma. Det gick bra när vi övade i den grunda bassängen, men så fort vi prövade i den djupa bassängen blev jag rädd och stel och lyckades inte att flyta. Det var först i tredje klass som jag vågade simma utan flytkuddar. Jag minns att jag först fick hålla i en järnring på en stång som simläraren gick bredvid och höll i medan jag simmande med benen. Sedan sade simläraren åt mig att släppa och plötsligt simmande jag helt själv. Det var en fantastisk känsla av frihet. Sedan dess har jag älskat att simma. Bäst tycker jag om att simma i havet och när jag för ett antal år sedan tog dykarcertifikat blev den upplevelsen total.
   
/Frida Trollmyr, kommunalråd (S)