När jag var sex år gammal började jag i simskola på Råssnäsbadet i Motala, där jag är uppväxt. Först lärde vi oss torrsimma på land, sedan fick vi hoppa ner i Vättern. Jag minns att det var kallt i vattnet, sällan över fjorton grader, att vi frös och att vi var blåa om läpparna efter simlektionerna.Fast lärde mig simma "på riktigt" det gjorde jag i Motala Ström, en stor djup flod med starka strömvirvlar. Om man inte såg upp kunde man sugas ner i kraftverksturbinerna. När jag väl kastat mig i strömmens vatten fanns det ingen återvändo, då var det bara att simma. Så det gjorde jag. Jag minns att jag var väldigt glad över att jag lyckats simma över den djupa floden när jag nådde land på andra sidan, men simturen hade gjort mig så trött att jag valde att gå en lång omväg över bron vid Motala Verkstad för att komma hem. När jag väl kom hem igen berättade jag stolt om min simfärd över Motala Ström, men min bedrift uppskattades inte av mina föräldrar.
    
/Ilmar Reepalu, kommunalråd (S)