"Mina första simtag"
Jag lärde mig simma för att inte sjunka. Jag avskydde att simma, för det var så kallt i vattnet att jag skakade. Jag minns inte att jag någonsin blev varm. Det var i Simhallsbadet i Malmö, där man menade att man hade temperarat vatten. Men inte tempererat efter en 7-åring utan underhudsfett. När jag lärde mig simma fanns varken Grodan (simma 10m) eller Fisken (25m), första märket var Järnmärket som krävde 50 meter bröstsim. Man kunde lika gärna begärt av mig att jag skulle simma till Amerika. Men enda sättet att få komma därifrån var med ett Järnmärke i min blåfrusna hand.

Fröken gick längs bassängkanten och höll en lång stång som var böjd i ena änden, med kroken runt ens hals. Utan att blöta ner sig kunde hon lätt och behändigt fiska upp sjunkande sjuåringar utan underhudsfett.

Efter simskolan började jag i riktiga skolan, där jag hoppade lägst i höjd och blev vald sist till fotbollslaget. Men när hela klassen på våren i ettan åkte till Simhallsbadet, var jag en av tre som fick simma i Stora bassängen.

Revansch!

/Jalle Lorensson, Wilmer X