Jag lärde mig simma i Väsbyviken i Torshälla, utanför Eskilstuna där jag växte upp. Minns att vattnet i juni som alltid var iskallt och att glada föräldrar med dunjacka manade oss ut i vattnet (precis som nu…) Och att vi på valfritt sätt skulle få ta oss fram de 25 metrarna till andra sidan av bryggans inhägnad. Någon simmade, någon vadade med vatten till naveln, någon kröp på alla fyra. Själv tog jag några snabba kliv i vattenbrynet och undrade varför man skulle simma långsamt när man kunde springa snabbt. När reglerna hade förtydligats fick jag finna mig att lära mig simma om jag ville komma över. Men mitt verkliga skäl till att vilja lära mig simma var att jag som barn var gymnast och ville göra volter från svikten på badbryggan.
Men då måste man kunna simma ut till den…

/Ulf Kristersson, Socialförsäkringsminister (M)