Text Bo Hultén
Tidigare publicering: I Skånsk Idrottshistoria 2014.

Birte Hanson tävlade i os för två nationer

Ibland blir mötet med människan starkare än arbetsuppgiften man ställs inför. Att möta Birte Hanson är som att möta ett positivt laddat kärnkraftverk på två ben och med 90 år på nacken. Omtumlande.

Birte Hanson är en i en lång kedja av svenska medborgare som har vunnit olympiska medaljer i simhopp. 15 aktiva - från Hjalmar Johansson 1908 och Greta Johansson 1912 - har tagit OS-medaljer. Grejen med Birte Hanson är att hon inte var svensk medborgare när hon tog sin medalj 1948. 
Birte kom till Sverige från vårt grannland Danmark som olympisk medaljör. Då hette hon Birte Christophersen och hade massor med intressanta möten och resor i sin ryggsäck redan då. De har inte blivit färre, sedan hon blev svensk medborgare. 
Birte Hanson har hon kallats i Sverige - när vi har pratat om henne som idrottskvinna. Detta som föregångare till Ulrika Knape som "first string" i svensk simhopp. Ekberg, det namnet gifte hon sig till efter idrottskarriären och har kunnat njuta av en relativ anonymitet i och med detta och verkligen trivts med denna.
I år har hon fyllt 90 år. Fortfarande med en spänst i knopp och kropp - men med synskärpan något nedsatt.
Birte med massor av år inom idrotten sprider fortfarande sin visdom och sitt engagemang när det gäller motion och vikten om att röra sig. Hon lever som hon lär, det skall sägas. 
Hon bor numera på Victoria Park i Malmö - vid kanten av kalkbrotten på Limhamn. Ett boende som hon har haft sedan det byggdes runt 2005. Hon var en av de första hyresgästerna. 
- Bättre än så här kan man inte ha det. Allt in på knuten med bassänger inne och ute, boule, putting green, tennisbana och en vidunderligt skön trädgård. Så här önskar jag att alla skulle få bo, säger hon, när hon visar mig omkring i sitt hems närmaste omgivning.
500 meter i bassängen inleder dagen. Numera färdas hon vågrätt i bassängen, simmandes. Hoppandet är en svunnen epok. Under vinterhalvåret i inomhusbassängen, men under sommaren - då mitt möte med Birte ägde rum - är det naturligtvis utebassängen som gäller. 
Mycket aktiviteter, möten med människor, kortspel på kvällarna - gärna bridge. Det är en aktiv kvinna som möter mig. 

Men historien om Birte är inte bara en historia om en idrottskvinna. Det är också historien om en kvinna som skiftade land mitt i sin idrottskarriär och om en ensamstående mamma och berättelsen om en kvinna som verkligen tog chansen att se sig om i världen med hjälp av sin idrott.
Detta i en tid som var helt annorlunda än den globaliserade värld som möter oss idag. Birtes start av vuxenlivet sammanföll med krigsslutet. Då fanns det ett oändligt behov och en stor nyfikenhet att se sig omkring i världen, men möjligheterna var inte i närheten av det som bjuds nu på 2000-talet. Men idrotten skulle hjälpa danska Birte på vägen. 
Låt oss försöka greppa den här historien från början. Birte föddes i Köpenhamn den 28 mars 1924. Pappa var snickaren Christian Christophersen och mamman Kristine Nielsen. Idrotten kom inte med modersmjölken. Det idrottsliga påbrået var noll. Men som enda barn i familjen fick Birte hela vägen support för sitt engagemang i gymnastiken och simhoppningen. Gymnastiken var av truppmodell. Truppgympan var stor i Danmark under och direkt efter kriget, likson den var i vårt land. Mycket övningar med boll enligt en modell som bland annat representeras av Malmöflickorna och Idlaflickorna i Sverige.
Första kontakten med simhopp fick Birte när hon som 11-åring var ute och badade i Hobro 1935. Det var första gången hon vågade sig ned från 3-meterssvikten. Upp hade hon kommit ett antal gånger tidigare men ned - det var första gångenden sommardagen 1935. Med benen först.
Vad hon då inte visste, var att hon tretton år senare skulle nå sin idrottsliga peak med bronsmedaljen vid London-OS 1948. 

Började med gymnastik
Gymnastiken var det som tog de första idrottsliga greppen på Birte. Gymnastik går som en röd tråd genom generationer av simhoppare. Tidig fostran i koordination som leder till färdigheter i simhopp. Massor av simhoppare har gått den vägen. 
Inspiration och träningsstimulans fick Birte i sin egen idrottsförening, "Kvindelig Idrætsforening". Detta var en utbrytarförening från
Københavns Kvindelige Gymnastikforening. Kvindelig Idrætsforening bildades 1906 för att tillvarata elitidrotten inom gymnastik och simidrott. Det lyckades man med så pass bra att 1920 i Antwerpen tog Stefanie Fryland Clausen OS-guld i simhopp och 1948 utökades medaljskörden. Föreningen levde fram på 1980-talet som en gymnastik- och simförening. En ny sektion tog över kommandot, handbollen, och sedan dess har den blivit allenarådande i föreningen, nu under namnet Ajax København. Men tillbaka till den ursprungliga Kvindelig Idrætsforening. 
Klubben hade redan 1938 fått en Europamästarinna i simhopp, Inge Beeken. Inge var specialist på höga hopp och detta inspirerade naturligtvis den tre år yngre Birte att träna mer. Första segern över vännen och kollegan Inge kom i februari 1941, tre år efter att simhopparkarriären hade startat. Det var stort och Birte hamnade för första gången på omslaget på danska Idrætsbladet. Det första av sjutton danska mästerskapsguld var bärgat. Birte och Inge skulle följas åt under många år - inte minst fram till OS-finalerna i London 1948. 

En dansk guldålder
Åren strax före kriget och framöver var dansk simnings första guldålder. Simmerskor som Inge Sörensen och Ragnhild Hveger dominerade i Europa och simhoppare fanns det gott om i Danmark. Internationellt fick man inte ut speciellt mycket av detta under det andra världskriget. Svensk parallell till detta var bland andra simmaren Björn Borg, som under de sista åren på 1930-talet var världens ledande frisimmare men som enbart fick med sig två EM-guld hem till prishyllan i Norrköping, vad det gäller internationella titlar. 
Men både Birte och klubbkamraten Inge Beeken lyckades hålla i sin träning under krigsåren och bägge deltog i de första olympiska spelen efter kriget i London 1948. Detta mycket tack vare en engagerad tränare, Ellen Margrete Kirel, som drev sina adepter i Kvindelig Idrætsforening framåt och lade ned massor av energi och tid med lyckat resultat. 
1946 avslutade Birte sin utbildning till gymnastiklärare i hemstaden Köpenhamn och därmed fanns det en hel värld som låg öppen för henne. Under den här perioden blev det mycket simhopp men också gymnastik och långa resor till USA och Kanada men också till andra länder på den amerikanska kontinenten. Kuba och Mexiko fanns på reseprogrammet under de här åren. Totalt omfattade turnéerna fjorton månader och man visade upp sig i 44 delstater. Efter hemkomsten skrevs det också en bok om Birte, Springet ud i verden, som berättade om det myckna turnerandet på den amerikanska kontinenten. 

Oväntad medalj
Inför London 1948 hade det gått bra träningsmässigt och det fanns chanser till en framskjuten placering. Så gick tankarna hos Birte halvåret före spelen i London. Men att det skulle räcka ända upp på prispallen, det hade hon inte förväntat sig. Segrarinnan på höga hopp, Vicky Draves, USA slutade på 68,87 poäng, tvåan Patsy Elsener, USA 66,28 och Birte som sagt trea med 66,04. Det var med andra ord tätt om de två senare medaljerna. 
Simhoppningen avgjordes i Empire Pool, den första simarenan inomhus under OS-historien. Arenan byggdes senare om och idag kallas den Wembley Arena och hyste bland annat badmintontävlingarna i OS 2012.
- Guldet bara två poäng borta, har det inte grämt dig att du aldrig nådde ända fram den gången, frågar jag Birte.
- Nej! Jag satte dit alla hoppen, missade ingenting och har aldrig grämt mig över att det var så nära. Det kunde gått hur som helst. Men medaljen i London har varit värdefull i hela livet och betyder fortfarande mycket. Ja, den finns med varje dag.
Efter de olympiska tävlingarna fortsatte turnélivet. Birte hade träffat goda vänner från Frankrike och kom att stanna där under drygt ett halvår. Tävlingar och uppvisningar med bland andra goda vännen Europamästarinnan Mady Moreau. Resorna i Frankrike utökades också med uppvisningar i Casablanca, Marocko och Dakar i Senegal. Inget betalt men allting fritt, det var parollen. Med dagens synsätt helt obegripligt - naturligtvis - men så var det då.
Starkare kontakt med Sverige
- Första gången jag fick något betalt för mitt simhoppskunnande var faktiskt i Sverige. Vid en uppvisning i Österbybruk i Uppland fick jag 30 kronor. Detta var i mitten av 1950-talet och jag blev verkligen överraskad, berättar Birte. 

 Efter kriget och OS blev kontakten med Sverige allt starkare. Ja, så stark att hon träffade en svensk man och tycker uppstod. Det var den svenske simhopparen och pistolskytten Hans Hanson som Birte föll för.
 Paret gifte sig 1951 och året efter fick man sonen Anders. Äktenskapet varade till 1957, då flyttade Birte från Stockholm till Malmö, bland annat för att komma lite närmare sina släktingar i Danmark. 
 Efter några år som ensamstående mamma träffade Birte sin andre man, Sture Ekberg i Malmö. Sture hade simbakgrund som polospelare i Simklubben Ran och 1974 gifte man sig. Paret levde sedan tillsammans fram till Stures död 2005.
Intressanta år
Hur var det att flytta till Sverige direkt efter kriget?
 - Jo, det skall jag säga dig, det var inte lätt att komma till Stockholm som danska 1951. Det var ju några år efter kriget och när folk ville vara elaka så tog dom mig för tyska. Det var inte alltid så kul. 
 - Men mina första år som gymnastiklärare i Stockholm var intressanta. Jag gick mycket på så kallade springvik och lärde mig massor. Ett andra universitet helt enkelt. Organisationen för gymnastiklärarna i Stockholm var suverän.
 Idrottskarriären fortsatte i Sverige. Till 17 danska mästerskapsguld kunde hon addera fyrtio av samma valör i Sverige. 
 Sammanlagt 57 nationella mästerskapsmedaljer av ädlaste valör. 
 Vill man grotta ner sig i statistik så är det bara namnen Therese Alshammar, Anders Holmertz och Lars Frölander bland simmarna och Toivo Öhman, Ulrika Knape och hennes dotter Anna Lindberg bland hopparna, som har fler SM-guld inom simsporten än Birte Hanson. 
 Det blev ytterliggare två OS-starter. 1952 var Birte gravid med Anders. Både 1956 och 1960 representerade hon Sverige i olympiska sammanhang. Den internationella medaljskörden bärgades i EM-sammanhang. 1951, 1954 och 1958 blev det sammanlagt fem EM-medaljer i valörerna silver och brons. 
Vann nästan allt
På de Nordiska Mästerskapen - NM var stort under 1940- och 1950-talen - rensade Birte nästan rent under åren 1949-1961. Sex NM tävlingar gav elva av tolv möjliga guld. 1954 blev hon Årets Idrottskvinna och det visar också vilken kvalitet hennes idrottskarriär hade.
 Under Stockholmsperioden tävlade Birte för Stockholms KK. När hon sedan förflyttade sig söderut var det Malmö Simsällskap som blev hennes förening. Karriären sträcktes ut med lite konstgjord andning till 1964. Men många år efter detta så gjorde hon avstamp på de olika trampolinerna på Simhallsbadet.
 - När jag kom till Malmö fortsatte min yrkeskarriär i skolan, tio år på Latinskolan och sedan 17 på Petri-skolan. Jag gick i pension 1989. Då var jag 65 år. Synd tyckte jag då. Jag var inte mogen att sluta. Jag hade en hel del kvar att ge tyckte jag. Men sedan har det blivit massor av fritid. Stort hus i Limhamn och massor av golf har jag fyllt livet med.
 - När man byggde Victoria Park vid Kalkbrottet sålde jag huset och flyttade hit. Jag bor verkligen bra. Här träffar man folk och kan umgås. Spela bridge, simma och verkligen "hygge sig".
 - Kontakten med gamla vänner har jag naturligtvis. I sommar kommer det ett gäng danska simhoppare hit och hälsar på. Ett gäng ungdomar runt 75 år som jag har kontakt med. 
 Denna skandinav på två ben, henne måste man ju fråga om hon fortfarande är danska eller numera räknar sig som svenska efter att ha bott här i 60 år.
 - Jag är svenska säger hon med all tydlighet.
 - Jag skall berätta för dig varför! När jag skulle fylla 90 år hade jag bestämt mig för hur jag skulle vara klädd. Men en väninna till mig tog upp frågan och hon tyckte annorlunda. Du skall ha på dig detta istället, sa hon. 
 - Jag gav med mig och gjorde som hon sa. Det hade jag aldrig gjort som danska. Se där hur alla år i det här landet har format mig. Jag är svenska nu. Jag tänker på svenska - så jag är totalt integrerad i det svenska samhället. 

Ett möte med en idrottslegend som man kan leva på ett bra tag!