Text: Bo Hultén
Tidigare publicering: i Skånsk Idrottshistoria


.

Så här började det
De flesta simkarriärer eller för all del också simhoppskarriärer för Malmöbor födda på 10-20-30-40-talet utspringer från Ribersborgs kallbadhus. För Tord Anderson är det precis på samma sätt. En tidigare ordförande i Malmö Simsällskap - en herr Carling - bodde granne till Tords familj och det var han som påverkade att den unge gossen Anderson skulle börja simma. Detta gjorde att Tord tog sitt första pris i simning som 5-åring. Men han hade redan tidigare haft kontakt med simningen. 
Skrönan säger att det ofödda barnet Anderson redan innan han såg dagens ljus var medlem i Malmö Simsällskap. Birger Buhre hade hittat någon form av kommunsatsning som betalade sig starkt om man anmälde gravida kvinnor till simskoleverksamheten. Så kom det sig att Tord mitt under brinnande världskrig stod i kö för en plats i Malmö Simsällskap. Birger Buhre var ju en innovatör på alla sätt. Detta var ett!!
Tord upptäckte tidigt glädjen och nyttan med svikten på Ribban. En svikt som var utformad efter dåtidens regler och material. Nutidens aluminiumsvikter var långt borta. Den gången var det träsvikt med kokosmatta som gällde. 

Men det skulle gå många år innan han blev riktigt biten av simhoppningen. Det var först när Simhallsbadet öppnade 1956 och förste badmästaren Östen Östman startade en simhoppskola för Malmöbarnen. Ett helt igenom kommunalt initiativ med andra ord. Otänkbart i dagens konkurrensgranskande tider. Men ganska snabbt övergick den kommunala verksamheten till klubbverksamhet. Malmö Simsällskap hade traditioner långt tillbaka av simhopp och man tog upp det tidigt i Simhallsbadet. MS hade ju redan 1911 fått sin förste svenske mästare på herrsidan och det var inte i simning utan i simhopp. Alvin Carlsson hette stjärnan den gången. Han var också Malmö Simsällskaps förste OS-deltagare när han OS-debuterade på Solskensolympiaden 1912, året efter SM-guldet. 
Det var ju så att när Simhallsbadet kom till på 50-talet delade Malmö Simsällskap och SK Ran upp idrotterna - som inte tillhörde kappsimningen. Ran tog hand om vattenpolon och MS om simhoppningen. Hur Limhamns Simsällskap kom ut ur dessa diskussioner förtäljer inte historien.
För Tords del blev det inte bara simhopp åren efter Simhallsbadet hade öppnat. Det var också mycket simning på dagsprogrammet. I medaljskörden finns DM-medaljer i lagkapp - på 4x100m fritt från mitten och slutet av 50-talet. 
Träningsmässigt var mycket "Trial and error" i Simhallsbadet. Simhoppsprofilen Lennart "Stålis" Lindén - som hade börjat med simhopp i kanalen nedanför Savoy på 40-talet och hoppat för småslantar när Rundan tuffade förbi - fanns ju med på kanten och för all del också i vattnet. 
Men det var inte bara simhoppning av traditionell typ som stod på programmet. En avknoppning till den mer välkända tävlingshoppningen är skämthoppningen. En på 50 och 60-talet väldigt populär konstform som simhoppare kunde ägna sig åt när man vill ha roligt men också för att tjäna lite pengar. Egentligen hade konstformen startat på tidigt 1900-tal. Detta när akrobathoppare - bl.a. många svenskar - hade hoppat från broar, kranar och torn i USA. I det gänget av fantasifulla simhoppare fanns inte bara "Stålis" och Tord men också den välkände bärnstensentusiasten Leif Brost. 

Idrottsliga meriter
EM-silver på 3 meters svikten 1966
OS-7:a 1968
EM-deltagare 1970
25 stycken SM-guld (13 st inomhus på 1-3-Höga och 12 st på 3-Höga
Skånes Simförbunds guldmedalj 1965 och 1966 (Bästa prestationen i skånsk simidrott)

Första SM-guldet kom som sagt 1965 och redan året efter - kom det internationella genombrott men också peaken i Tords hoppkarriär. Vid Europamästerskapen i Utrecht 1966. Det blev silver på 3 meters svikten efter ryssen Vladimir Vasin. Medaljen kom som en blixt från en klar himmel. Ingen hade räknat med Tord i det läget. Den där dagen i Holland stämde allt. Hoppen satt som dom skulle och serien var så pass avancerad att den räckte ända upp på prispallen. 
Två år senare, 1968 var det dags för den olympiska debuten. Där blev det en sjunde plats i svikthopp, i Mexico City.
Den 13 juni 1973 gjorde Tord Anderson sin sista tävling som simhoppare. Det var en 4-landskamp mellan Sverige, Tyskland, Storbrittanien och Österrike. Han vann både 3:an och 10:an eller rättare sagt svikthoppet på 3 meters och Höga hopp. Dagen efter började han sitt första fasta jobb på Nils P Lundh och simhoppningen var historia. Då var han precis fyllda 31 år. 
Yrkesbanan i livet slutade för Tords del när han var 65 år. Han avrundade med kalkylchefsjobbet på NCC och med Öresundsbron. En bra avslutning av den yrkesmässiga banan.
Efter den aktiva simhoppskarriären har två andra idrotter fångat Tords intresse. Vindsurfingen men då mest som brädbyggare. Han var lite av pionjär på området och har byggt över 100 brädor. Efter brädbyggarperioden har det varit golf för hela slanten. Spel på Söderslätts GK och nästgårds hemma i Skanör - på Flommens GK. Handikapp på fyra visar att det har funnits mycket talang och träning också i den idrotten. 

Kuriosa om Tord Anderson
Slutade sin simhoppskarriär samma dag som han fick ett fast jobb - 14 juni 1973. Arbetsplatsen den gången var byggföretaget Nils P Lundh.
När du hör talas om Stens brygga i Skanör där det förhoppningsvis skall byggas ett badhus någon gång - då är den uppkallad efter Tords pappa som under år fixade och trixade med bryggan som glatt generationen av badare i Skanör. 
Svåraste hoppet som han gjorde i sin karriär var 1 1/2 volt framåt med 3 skruvar - svårighetsgrad 2,9. Idag kan simhopparna i den yppersta världseliten kalkylera upp till 4,8 i svårighetsgrad.
Som 5-åring hoppade han från 5-meters trampolinen på Ribban. Landade på magen och tappade luften helt. Den som plockade upp den utpumpade Tord var Rans polospelare - Åke Whilney. På senare dagar känd TV-profil. 

Tord om simhoppningen idag contra 60-talet
"Idag är simhoppningen väldigt mycket akrobatik. Nya material i sviktar, en träning som har lyft till nya nivåer. Grundläggande är strävan att prioritera svårighetsgrader idag och kanske inte elegans på samma sätt som förr."

Tord om det vackra i hoppningen
"När man får uppleva Isanderska hoppet med en halv volt. Ett hopp som bygger till 95% på skönhet och känsla och inte på någon form av akrobatik - ja då är simhoppningen som vackrast. Ja rentutav en konstform."

Internationella simhoppsgrenar (på världsmästerskap)
1 meters svikt
3 meters svikt
Höga hopp (10 meters trampolin)
3 meters syncro
10 meters syncro
Hight Diving herrar 27 meter - damer 20 meter

Röster om Tord Anderson
Pär Berg - mångårig simhoppstränare i Malmö och landslaget.
Jag var så pass ung att jag knappt har sett Tord hoppa. Men det jag kommer ihåg var att han hade en otrolig elegans i sin hoppning. Han var inget krutpaket utan en hoppare av den gamla skolan - som sagt mycket elegant och stilren i sin simhoppning. 

Ulrika Knape - OS- guldmedaljör och Förbundskapten. 
Tord och jag tränade massor tillsammans i Göteborg. Han var verkligen en elegant simhoppare. En elegans som nu är på väg tillbaka igen - efter år av akrobatik som fokus. Tord hjälpte mig mycket med min träning och förståelse av simhoppning. Det där "att se hoppet" - dvs att titta rätt efter varje volt och ge huvudet rätt position - lärde han mig verkligen och det hade jag stor nytta av. Tord var en riktigt bra träningskompis - minns jag.

Mats Lindberg - 26 SM-guld i simhopp och internationell simhoppsdelegat. 
Tord är på dagen nio år äldre än mig. I slutet av hans karriär blev vi riktiga konkurrenter. Han älskade simhoppning, var tongivande i det svenska simhoppargänget under ganska många år. Ja en riktig ledartyp. Vi trivdes ypperligt ihop fast det var en stor ålderskillnad men den märkte man inte av. 

Christer Sandstedt - mångårig träningskompis och konkurrent.
Jag satte igång lite före Tord. Jag var inte alls lika seriös. Jag tyckte det var kul att träna juni, juli och augusti - för att komma med på mästerskapen på internationell nivå eller landskamper. Tord var seriös. Tränade ordentligt hela året. Vi inspirerade också yngre att börja med hoppningen. Ulrika Knape var en av dem. Vi lockade henne från simningen och seglingen. Hon märkte att vi hade mycket roligare i simhoppningen. 
Tord och jag supportade alltid varann. Speciellt när vi skulle kvala in till mästerskap. I detta kunde finnas ett och annat hyss!
Sen var det ju den där om klippningen i Österrike. Tords fru Maggie var inte glad efteråt och Tord fick gå med mössa och hatt flera veckor efter den händelsen. Men det är som sagt vad en helt annan historia...

Lennart "Stålis" Lindén - Simhoppare, tränare och skämthoppare av rang.
Tord och jag - ofta tillsammans med Christer Sandstedt eller på senare tid tillsammans med den unge Pär Berg har gjort massor med skämthoppsuppvisningar. Tord var inte lika vild och galen som undertecknad men en fantastisk partner och när det kom till simhopp på riktigt så var han en elegant. Noga och seriös med allt han företog sig. Något som också har visat sig när han fortsatte med vindsurfing och golf. En perfektionist helt enkelt. 
Men jag minns bäst våra skämthoppsnummer som "Mannen utan fruktan", "Vilden från Borneo och andra galenskaper. Nummer som i sin grund såg likadana ut men när det kom till utförande kunde skilja som dag och natt.